fredag 31 januari 2014

Mitt liv som volontär- en ny bloggare


Ännu en ny bloggare gör entré. Till att börja med vill jag berätta lite om mig själv så att alla ni katthemsvänner som följer vår blogg får ett litet hum om vem jag är. Jag  har jobbat många år som volontär på katthemmet. Är lite osäker på exakt hur många, men det är mer än tio i alla fall.  Jag finns nästan alltid på katthemmet onsdagskvällar och tar emot alla trevliga besökare som kommer och hälsar på oss då. Men jag gör en massa andra roliga saker som volontär för katthemmet.  Det händer mycket spännande som kanske inte alltid syns och märks utåt. Därför vill jag berätta för er om mitt liv som volontär och allt  intressant som händer kring det. 

Att bli volontär på Stockholms Katthem är ett av de bästa besluten jag tagit i mitt liv. Jag har fått många fina vänner, lärt mig otroligt mycket om katter och mycket annat. Jag har hamnat i sammanhang jag inte kunde drömma om när jag satte min fot på katthemmet för första gången. Som att delta i ett tekniskt samråd på Nacka kommun inför byggstarten av vårt nya katthem t.ex. Det trodde man väl aldrig att man som katthemsvolontär skulle hamna på något sådant. Men ska det bli något nytt katthem måste man delta på sådan möten också.

Jag är så oerhört glad och tacksam för alla underbara människor och nya vänner jag fått förmånen att möta genom katthemmet. Alla engagerade duktiga volontärer, kattköpare och kattvänner som stöttar oss på olika sätt. Men det bästa är ändå alla fina katter som satt djupa tassavtryck i mitt hjärta.

På söndag är det Café Katt igen och jag ser verkligen fram emot det. Det är alltid lika roligt att jobba på cafét och få träffa alla besökare för att inte tala om Tess och hennes duktiga gäng som fixar stans maffigaste fika.  Har du inte sett vårt fikabord har du verkligen missat något.  Men det bästa är ändå att visa katterna för dem som funderar på att adoptera. Och när den där rätta människan dyker upp och hittar sin katt, då känns det extra bra.
Vem vet, kanske ses i på söndag?

Ewa-volontär


Eftersom jag ändå brukar vara på bild lite då och då i katthemssammanhang så bjuder jag på en bild av min sovande älskling. Före detta katthemskatten Flea







onsdag 29 januari 2014

Missar kända från TV!

Idag hade Katthemmet besök från TV4 som rapporterade om situationen för hemlösa katter och krav på bl a ID-märkning i nya djurskyddslagstiftningen.
 
 
Katterna undrade vad det var som pågick.
 
Felicia satt på första parkett och kunde berätta att...
 

....Ewa pratade om hur eländigt det kan vara att vara hemlös katt.
 
 

Men när snacket var avklarat ville fotografen ha lite bilder på oss katter också...
 
 
...berättar Mirren.
 
Men har nån hört talas om katter som låter sig regisseras? Trodde väl inte det!
 
 
Fast sen lyfte hon katthemsfotografen upp mig, och då var jag ju chanslös...
...så jag kom med i alla fall.
 
Han med den stora kameran på ben tjatade och tjatade om att jag skulle sitta här och se söt ut och kika ut genom hålet, så det gjorde jag självklart inte!
Men jag kom visst med ändå....
 
 
Mig, Chevy, försökte han också filma....
 
...men jag gömde mig här under stolen i mörkret, så jag slapp :-)!
 
Vaddå slapp? Jag tyckte det var kul att jag fick vara med!
 
Det tyckte jag med! För dom frågade efter en katt som såg mager och eländig ut.....
 
 
... och då ställde jag, Thassos, självklart genast upp!
Och vi berättade inte att jag äter bantningsfoder ;-).
 
(Chevy är bokningsbar. Thassos, Honkey Cat, Mirren och Moushka är bokade, Felicia är inte bokningsbar. Även I am still Standing syntes i inslaget, hon är bokningsbar).


tisdag 28 januari 2014

Arwen bloggar: Det har tagit lite tid!

För man måste ju både ha tid och vara inspirerad när man skriver. Sen behövde jag hjälp med att leta i arkiven efter bilder från några år tillbaka, för bilder tycker jag ger en trevlig upplevelse i en blogg!

Får jag presentera nr 6 i familjen ( i tidsordning), han heter Soya.
 
 
  
Han hade ett hem, eller hem skulle jag nog inte kalla det för, snarare en förvaringsplats, för den som "ägde" honom hade inte tömt hans låda på flera veckor, den var så överöst med avföring så det vällde ut på sidorna, han var tvungen att göra sina behov på alla andra platser i bostaden. Ni kan tänka er hur det luktade. Denne ägare hade inte heller orkat ge honom ett namn. Kan nog säga att det brast i alla avseenden gällande hållningen av honom. Han rusade i alla fall fram till matte, hoppade upp i hennes famn och skrek, som om han ville att hon skulle ta honom därifrån, sagt och gjort, det gjorde hon också, för ägaren skulle ändå ha "dumpat" honom på ett katthem som denne uttryckte det. Matte såg till att han kom till ett katthem och under hela färden dit höll hon honom i famnen och han tryckte sitt huvud in vid hennes armbåge och ville inte lämna. Någon transportbur behövdes inte för han tänkte inte springa sin väg. Matte kunde inte sluta tänka på honom och efter några dagar kunde hon inte hålla sig därifrån och åkte för att hälsa på honom. Då hade kattsnuva brutit ut på det katthemmet och ett snabbt beslut togs på att han skulle få följa med hem, han hade ännu inte påvisat några symtom på kattsnuvan men han hade fått sig en smäll över ena ögat av en av de andra inneboendena på katthemmet så han ville inte öppna det.

 
Okastrerad som han var, blev han lite väl lycklig av att träffa mig och Harissa i vårt hem, så ett snabbt besök till veterinären blev det och så var den saken ordnad, en salva fick han till sitt onda öga också. Tyvärr så insjuknade han samma kväll i kattsnuvan (han var ju även ovaccinerad) och blev riktigt, riktigt dålig,. Han hade svårt att andas och nös, snoret flög runt i hela rummet och äta var inget han var så sugen på. Matte tillbringade så mycket tid med honom som det bara gick och hon sov på golvet bredvid honom i flera nätter, men tillslut fick han åka till veterinären och blev inlagd ett par dagar. Oron var stor om han skulle fixa det här med tanke på att många katter, framför allt de med dåligt immunförsvar och små kattungar inte överlever kattsnuvan.

Så därför vill jag slå ett slag, men skriver säkert till redan frälsta. Det finns tre budord inom katthemsvärlden. KASTRERA, VACCINERA OCH ID-MÄRK. Det räddar liv på flera plan. Fast, jag har ett fjärde budord också och det är FÖRSÄKRA! På mitt katthem är alla katterna försäkrade och den försäkringen får man fortsätta på, om man väljer det, när man köper katt hos oss.
Klart att övriga av oss blev smittade i varierande grad av Soyas kattsnuva trots att han var i "karantän", men just för att vi alla var vaccinerade mot kattsnuva så blev det utbrottet lindrigt.

Den som tog emot Soya med öppna tassar var Basco, han visade direkt att Soya var välkommen i vår familj. Basco är inte som vilken katt som helst, han fullkomligt älskar andra katter och människor, gärna hundar med. Så i mina ögon är han ett original.
För oss andra tog det några dagar, precis som det troligaste scenariot är när en ny familjemedlem kommer hem.



Pga förmodad bristande aktivitet när han var liten och bristen på leksaker i hans förra hem har Soya svårt att aktivera sig. Han har troligen också varit väldigt mycket ensam då ingen brydde sig om honom. Det tog lång tid innan han förstod alla våra lekar vi har med bollar och fjädervippor. Idag är det bättre och då han är en stor och stark kille brukar han drilla med en tennisboll, (den orkar jag inte ens flytta på).

Soya är en snygging och världens bamsebjörn, det bästa han vet är att gosa och jag kan väl avslöja att vi har en liten fling på gång!
 

Det här är hans favoritpose!
Det finns ju hur mycket som helst att skriva och själv så får jag en massa flashbacks av minnen, både bra och dåliga. Det blir ibland svårt att sätta stopp, men för nu så stoppar jag berättelsen om Soya. I nästa inlägg kommer jag presentera de två övriga (och sista), damerna som finns i mitt hushåll.
Jag hoppas att jag inte tråkar ut er med mina familjemedlemmar, men jag känner att det är av vikt att berätta vilka vi är och var vi kommer från, för vi är just sådana katter som hamnar på ett katthem och att dela med mig av min kunskap och erfarenhet kanske kan hjälpa någon annan i sin tur.






torsdag 23 januari 2014

Balkonginsamlingen

Här kommer en liten uppdatering av hur insamlingen går...


Tack som sagt, och insamlingen fortsätter ända till påsk!
 

torsdag 16 januari 2014

fortsättning på Arwen bloggar

nu har jag haft lite tid till eftertanke på hur de senaste åren sett ut och vad som hänt i mitt liv sedan katthemmet, där jag förresten bodde på röd avdelning, dvs buren inne i köket, om det är någon som undrar.
 
Lite historia.
 
Leo, som redan fanns i mitt-för-alltid-hem hade redan bott med matte länge tillsammans med sin bror Tiger. Tiger gick bort året innan jag kom och Leo började tackla av han också. Det blev dags för honom att fara till katthimlen. De blev ju i alla fall 17/18 år och matte hade haft bröderna sen hon själv var 18 år och funnits med i alla med och motgångar under åren. Det var en stor sorg att missta sina bästa vänner som hon haft så länge. Lika stor sorg som det var att missta flickorna Spöket och Tequila några år tidigare pga sjukdom.
 
(Tiger och Leo 12 veckor)
 
(Spöket, Leo, Tequila och Tiger från vänster)
 
Tiger och Leo köpte matte från en familj i Bromma, Spöket från en familj i Kallhäll och Tequila tog matte hand om efter att ha sprungit ute i Botkyrka under en längre tid. Så någonstans där började nog mattes resa för katthemsverksamhet utan att hon visste om det.
(liten och stor)
 
 
(Chili nyanländ)
 
 
Dåtid
 
Så nu var det jag och Chili kvar. Bägge från början oönskade och utsatta individer.  
Precis sådana som kommer in till katthemmen runt om i landet, en del i värre skick än andra. 
 
 
 
Efter att jag adopterats från katthemmet var matte ofta inne på deras hemsida för att läsa om katter, solskenshistorier mm och en dag så såg hon en liten krabat där som bodde i ett akuthem tillsammans med sina två syskon. Hon kunde inte slita blicken från honom.
 
(akutmattes foto)
 
 Ja, så klart tittade hon på alla hans syskon och de var så fina. Efter lite övertalning så åkte i alla fall matte och husse till akuthemmet för att träffa syskonskaran och nu börjar historien om Basco, Harissa och Sambal. Sambal var redan bokad och Tabasco (som han egentligen heter) och Harissa skulle säljas tillsammans, det var dealen. Sagt och gjort, de bokades och snart väntade några återbesök i akuthemmet. Vid det sista besöket framgick det att Sambals bokare inte hade hört av sig eller ens varit där så nu stod han utan någon. Matte och husse hade fäst sig vid honom och ville inte lämna kvar honom. Katthemmet gick med på att alla tre skulle få komma hem till oss. Nu visste matte och husse att vi skulle flytta till en jättestor lägenhet så utrymme skulle finnas för oss alla.

(akutmattes bilder)

Jag, som är en mycket omtänksam och kärleksfull katt visade mig ha otroliga modersinstinkter till dom små krabaterna. Gick helt och fullt in i rollen som extramamma. Jag blev ju, precis som alla blir, kastrerad på katthemmet och har aldrig haft några egna ungar, trots det tog jag mig an denna syskonskara.
 
(Harissa, Tabasco, Sambal)
 
Chili fick agera extrafarsa då och då.
 
Det snuttades och tvättades, var nog aldrig torr om magen under den här perioden. Som de flesta kanske känner till så pruttar kattungar ganska mycket tills magen har kommit igång som den ska, sanna mina ord vad det stank ibland, men med en moders kärlek reflekterar man inte över såna bagateller.
 
De växte så det knakade och vips en dag var det dags att flytta till den nya lägenheten. En stor balkong som så klart var nätad som det är lag på. Vi flyttade högst upp i huset till en lägenhet med stora öppna ytor men också mindre rum, så det var inga problem att kunna få vara ostörd om man ville och hela lägenheten bestod av fönster kändes det som, jättestora fönster med massor av utsikt.
 
Bara för att informera så är vi faktiskt åtta stycken katter i hushållet idag, än så länge har vi bara kommit till siffran fem, men jag slutar här och fortsätter min berättelse en annan dag.
 
Må gott/Arwen
 
 

 

 
 
 
 

lördag 11 januari 2014

Arwen: ny bloggare!

Hej! Alexis hette jag när jag bodde på katthemmet. Idag heter jag Arwen och är en dam i mina bästa år. Jag blev tillfrågad om jag hade lust att hjälpa till här på bloggen strax innan årsskiftet. Och det ville jag ju, vilken ära, det går ju inte att tacka nej till. Jag är ingen erfaren bloggare alls utan startar från början men jag har ju lite experthjälp från min kära styvson Basco som några av er kanske känner till. Men lite nervös är jag i vart fall. 
 
Tänkte börja med en liten presentation så ni lär känna mig. Jag föddes någonstans i Örebrotrakten, 2008, hemma hos några äldre människor. Vi var många katter och då de flesta av oss inte var kastrerade så blev vi bara fler. Jag och mina syskon, Aurora, August och Alissa mfl, blev omhändertagna av Örebro Katthem. Men då vi var så många katter fanns inte utrymme för oss hos dem, men det fanns plats på Stockholms Katthem.


 
En av bilderna på mig från katthemmets sida.
 
Min (vår) första tid i Stockholm blev i ett av katthemmets akuthem. Min akutmatte tyckte jag var en jättesöt tjej i gråtabby/vitt som inte riktigt var bekväm med människor. Hon hade/har helt rätt. Jag är inte helt bekväm men det kommer och går och blir bättre.  Fast med matte är jag väldigt gosig men på mina villkor:)
 
Strax efter julafton 2008, fick jag åka hem tillsammans med Bolibompa, men det vi trodde skulle bli vårt-för-alltid-hem förstod inte att ingen av oss var jättebekväma med människor och returnerade oss februari 2009:(
 
Matte hade inte haft så mycket med Stockholms Katthem att göra tidigare men sommaren 2008 hittade hon en liten familj bestående av en mamma och dennes två kattungar under en förskola i Hagsätra. Operation infångning påbörjades. Matte tog kontakt med olika organisationer för att få hjälp. Akutgruppen kunde hjälpa till med folk och fälla, men de hade ingen plats åt den lilla familjen och rådde matte att kontakta Stockholms Katthem för att se om de hade plats. Sagt och gjort, de hade plats. (Mamma med ungar går alltid före). Matte åkte till förskolan och gav dem mat varje dag så de skulle stanna kvar där tills själva infångningsdagen kom och när det väl var dags så gick hela familjen in på en timme. Sen bar det av till katthemmet. Där började mattes steg in i katthemsvärlden.
 
I mitt blivande för-alltid-hem fanns redan två katter, Leo 18 år och Chili 2 år. Leo var gammal och orkade inte med en bussugen Chili (som hittades på en bensinmack i Nacka när han var ca 8-9 veckor gammal), så matte och husse bestämde sig för att skaffa en kompis till honom. Matte hade sett på katthemmets hemsida att en av kattungarna från Hagsätra fanns för adoption och hade egentligen tänkt sig en av dem, men kattungen hade hälsoproblem just då och var inte bokningsbar. Då började de söka efter mig, fast det visste dom inte då...hehe! I vilket fall så föll ögonen på mig och matte bara smälte av mina gröna ögon och min personlighet. Det blev bokat och klart med återbesök ett par gånger och en filt så jag skulle känna igen dofterna av dom i det nya hemmet.
 
2009-04-09 började mitt liv i min-för-alltid-familj.
 
 
Då bodde vi i en lägenhet och jag och Chili fann varann direkt och blev vänner. Idag är vi nog mer som ett trätande gammalt par :)
 
 
Den här presentationen får vi nog dela upp i etapper känner jag för det finns mycket mer att berätta. Det har ju liksom gått några år sen jag bodde på katthemmet och min familj har blivit större. Liksom mattes engagemang på katthemmet.
 
Så, fortsättning följer.............
 
Arwen 
 



torsdag 2 januari 2014

Sofie ler!


Hej Sofie...


... du ser så arg ut på bilden på hemsidan, vi måste ta en ny.
 Kom ner från hyllan är du snäll. 





Jaha, och ner på vad då om jag får fråga?
På den där minimöbeln?








Ja visst klösmöbeln blir bra.

Och nu då?
Ja men sätt dig lite fint där bara så tar jag en bild.
Ska jag sitta på den här lilla struntmöbeln?
 
 
 Bra så här då alltså tycker du?
Men...
 
Eller så här? Nöjd nu?
 
Nej men...jag vet inte.. Alltså...Sofie du kan väl bara..
 
Jag kan väl bara vaddå?
 
Le Sofie, bara le är du snäll.
 
 
Jag ler....ser du inte det!!
Ok....
 
Välkommen att träffa Sofie och alla våra andra katter på våra öppettider:
Måndag, onsdag, fredag och söndag kl 18.00 - 20.00.
 
Vill du bidra till vår insamling för att katterna ska få balkonger på vårt nya katthem?
Sicka ett sms med texten katthem balkong till 72970 så skänker du 100:-.
Katterna tackar!
 
 

onsdag 1 januari 2014

Gott Nytt År 2014!

Vi önskar alla bloggläsare ett riktigt Gott Nytt År!


 
Från och med i år kommer bloggen att ändra karaktär en smula. För det första har den bytt namn från Stockholms Katthem i Bilder till Stockholms Katthems Kattblogg. Anledningen är att vi från och med nu kommer att vara flera som skriver i bloggen och inriktningen på bilder kommer inte att vara fullt så tydlig. Jag (Ingrid) som har plåtat och skrivit bloggen hittills har inte hunnit med riktigt på sista tiden och med fler som skriver kommer vi att kunna skriva oftare. Vi som skriver kommer även att ha olika intresseområden och erfarenheter vilket vi hoppas ska göra bloggen mer intressant och allsidig. Men jag kommer att publicera bilder lite då och då precis som tidigare och alla gamla inlägg finns förstås kvar! Tack för att du läser bloggen, vi hoppas att du fortsätter med det på det nya året!
 
Vi finns även på facebook och Instagram som uppdateras i princip dagligen. Det vore kul om du ville följa oss även där!