fredag 28 februari 2014

Arwen bloggar: Personlighet och egenskaper....

.....är ju väldigt individuellt för varje individ. Jag själv är ju inte den mest sociala katt man kan tänka sig om man jämför med övriga fyrfotingar i min familj. Jag är social mot matte på mina egna villkor men där stannar det och så har det alltid varit. När vi får besök får man som oftast inte ens en liten glimt av mig. Jag gillar inte höga ljud eller hastiga rörelser, det skrämmer mig. Kanske råkade jag ut för något när jag var liten som satt spår i mig. Fast det blir lite bättre lite grann i taget. Nu kan jag faktiskt visa mig när grannungarna är här och leker med oss. Jag deltar inte men bevakar på tryggt avstånd.
 
 
 
Husse gillar jag bara när det vankas mat!
 
Fast jag har en hel del speciella saker för mig. Förr agerade jag som mattes väckarklocka (eller rättare sagt som frukostklocka), då väckte jag först Chili som blev irriterad och sprang efter mig, slutresultatet blev att matte klev upp mitt i natten och gav oss en mycket (för) tidig frukost. Fast den stafettpinnen har numer övertagits av Chili och Snöa som sätter igång och kivas frampå morgonkvisten och då de båda ligger och sover på mattes ben vaknar hon såklart och så blir resultatet detsamma. Men matklocka är jag resten av dagen. Jag talar tydligt om att det är dags för käk genom att söka upp matte och när hon tror att jag kommer för att få lite kel så springer jag iväg mot matskålarna och jag slutar inte förrän maten är serverad...
 
En bra egenskap jag har är jag är den så kallade fredsmäklaren i familjen. Så fort det blir något tjafs är jag där och dömer ut den som felat. Till och med matte har fått erfara min rättspatos. En kväll förra sommaren när det var dags att gå och lägga sig ville Chili inte gå in från altanen, matte går fram och tar tag i honom för att bära in honom, han protesterar genom att högljutt tala om att det inte är ok. Då kommer jag utrusande och daskar till matte på benet, stirrar henne stint i ögonen och är väldigt tydlig med att hon ska släppa honom. Det är ungefär så det går till när jag medlar i en tvist och fast jag är liten så vågar jag. Jag gillar inte när det bråkas omkring mig. 
 
När jag väl är på goshumör är det all-in. Oftast blir det så i soffan när jag skedar med matte framför Tv:n, fast husse måste befinna sig på ett visst avstånd annars går jag inte dit. Jag älskar att bli kliad på magen och vänder snabbt upp den sidan till för att hon lättare ska nå. Sen blir det likadant vid läggdags. Ibland hoppar jag upp i mattes knä när hon sitter framför datorn och det tycker jag är mysigt. Att bli kammad gör att jag nästan kliver ur pälsen min.

Vill förtydliga att husse aldrig på något sätt gjort mig illa, jag litar bara på matte när jag själv bestämmer mig för det, för även mot henne kan jag vara lite skeptisk ibland....
 
 
 
Att laserpekaren är min absoluta favoritleksak är ingen underdrift. Ett bra sätt att hålla magomfånget lagom runt:)
 
Och när jag hittar den där speciella tygsaken (mattes gamla svettband), då sjunger jag för alla ungefär vid läggdags och en bra stund framåt.
 
Det jag vill komma till är att jag är en speciell katt, med mina egenheter, som (om jag hade gått ute och blivit omhändertagen nu) förmodligen hade hamnat i kategorin "skygg", enligt länsstyrelsens premisser. Det finns inte en chans att jag på några få dagar skulle visa tecken på att vara så pass socialiserad mot okända människor att jag stryker sig mot en låtsas hand och inte uppvisar några stress symtom....tänk er själva om ni befann er på en ny okänd plats, förmodligen insatt i en bur, okända lukter och individer omkring er. Personligen skulle jag nog bli livrädd för den där låtsashanden, bara det....därför är jag glad att mitt katthem har en no-kill-policy. Att skygga och förvildade katter ges chans till ett fortsatt långt liv. En skygg och hemlös katt kan absolut bli tam, men inte på så kort tid som våra myndigheter vill tro. Betänk också att de allt som oftast inte har någon bra relation till människor. Bortjagade och oönskade gör ju att tilliten ofta får sig en stor törn även om de en gång haft en familj.
 
Och alla vi katter, tillsammans med ägare som förstår, har väl kommit till den insikten att som unika individer vill vi ju helst leva.
 
Det pågår just nu en namninsamling i detta avseende. Skriv gärna under, dela länken!
Din underskrift behövs! Och du, glöm inte att godkänna underskriften i din mailbox!
 
Arwen
 
 
"När du adopterar en hemlös katt räddar du två liv, den du adopterar och den som kommer ta den andras plats"
 

torsdag 27 februari 2014

Uppdatering: Balkonginsamlingen

I september 2014 flyttar Stockholms Katthem till nya lokaler i Nacka och där hoppas vi att vi ska ha råd att bygga balkonger till katterna. Läs mer på sidan till höger som heter Nya Katthemmet Anneberg.
 
I julas påbörjade vi en insamling som pågår fram till påsk. Vi har redan kommit en bra bit på väg som ni kan se i vår insamlingstermometer nedan. Tack alla generösa kattvänner, nu hoppas vi och katterna att ni hjälper oss att nå vårt insamlingsmål!
 
 
Insamlade medel i svenska kronor per 2014-02-15
 
 
 
Om du vill bidra till insamlingen går det bra att skänka en gåva till vårt Pg 900179-3. Man kan även skicka ett sms med texten: katthem balkong till 72970, då skänker man 100:- . Katterna tackar och ser fram emot frisk luft och fågelkvitter på sina nya balkonger! :-)
www.katthemmet.nu

torsdag 20 februari 2014

Mitt liv som volontär-Kattjakt i parken




Efter en kort tid på katthemmet har fine Sofus flyttat till sitt nya hem och det gör mig alldeles extra glad. Vi har nämligen en speciell relation han och jag.

Tack för den här tiden. Nu flyttar jag.

 Allt började med att katthemmet fick larm om en hemlös katt som levde i Vitabergsparken, inte långt från Sofia kyrka, mitt inne i stan. Katten hade blivit matad där i parken under flera års tid av en kvinna, men inget mer hade gjorts för att hjälpa honom.
 Vi på katthemmet tyckte inte att det lät som ett bra liv för en katt och åkte ut på spaning för att försöka hitta honom. Efter några timmars envist traskande i parken hittade jag slutligen en korg dolt i ett buskage.  I korgen stod skålar med kattmat och jag förstod att jag äntligen hittat rätt. Nu skulle vi bara hitta katten också. Efter många långa timmars spaning fick vi äntligen syn på honom. Halv tolv på natten dök det plötsligt upp en röd snygg kille som letade efter mat Det var Sofus!

  Veckan därpå gjorde vi några försök med att sätta ut en fälla vid matstället, men inget napp. Sofus gick elegant runt fällan och försvann bort i buskaget. Nu fanns ingen annan råd än en rejäl kraftsamling. Helgen därpå storsatsade vi genom att dela upp oss i skift från fredag natt och resten av helgen. Efter att ha sett honom undvika fällan flera gånger både fredag natt och hela lördagen beslutade jag mig för att byta taktik och bytte ut fällan till en annan modell. Och se på sjutton, tidigt söndag kväll, efter en hel helgs vakande klev han inte ont anandes in i den nya fällan och jag kunde fånga honom. Vilken lättnad!  När han kom in var han mycket skitig, okastrerad och omärkt. I början var han lite blyg, men det släppte snabbt och han visade sig ha ett stort uppdämt behov av kärlek och närhet. En gosigare katt får man leta efter. Kvinnan som matat honom i parken kom till katthemmet och hälsade på honom. Det blev ett kärt återseende och trots att hon grät en liten skvätt var hon så glad att Sofus äntligen skulle få ett riktigt hem.
 Nu har han nyligen flyttat till sin nya familj och många års hemlöshet är äntligen över.



                                              Lycka till lilla hjärtat!


                                            www.katthemmet.nu

fredag 14 februari 2014

Mitt liv som volontär Crazy BB



Ni har väl sett att Miss Crazy och hennes småttingar flyttat in på Katthemmet?
Som mallig förstagångsbarnmorska till småttingarna kan jag bara säg att det är de finaste kattungar jag någonsin sett. Men det var tur att Miss Crazy hade erfarenhet av kattungefödslar så att hon kunde lotsa en helt oförberedd och nervös nybörjare som mig genom förlossningen med van tass.


Hela familjen Crazy

 Men om jag skulle ta och berätta historien från början kanske.
Enligt grannarna i området hon kommer ifrån så har Miss Crazys familj inte brytt sig särskilt mycket om sin katt. Hon har sprungit vind för våg i området under flera års tid. Ibland fick hon komma in i värmen men ofta var hon utelåst. Utan snälla grannar som sett till att hon fått mat lite då och då  hade hon inte klarat sig särskilt bra. Man uppskattar att hon fått minst tio-tolv kullar med ungar genom årens lopp.

Sent i höstas blev hon så sviken av sin familj för sista gången. De flyttade och lämnade en högdräktig Miss Crazy kvar. Efter någon vecka i hemlöshet försökte hon på söndageftermiddagen förtvivlat ta sig in hos grannarna och man förstod att nu var det bråttom. Kattungarna kunde komma när som helst. Katthemmet kontaktades och självklart var hon välkommen till oss. Jag har ett gästrum som oftast står tomt och som en akut nödlösning fick hon flytta in hos mig  tills vi kunde hitta något bättre.

Little Star och Amazing myser ihop


Söndag kväll hämtade jag henne och knappt hade jag hunnit installera henne innan förlossningen satte igång. Helt oförberedd och oerfaren fick jag assistera barnmorska. Det blev ett nervöst vakande hela natten, men tack vare att Miss Cray är en så duktig mamma gick allt bra och hon fick fyra underbara pälsbollar. Amazing, Lucky Star, Superstar och Little Star.
Jag är så glad att fina Miss Crazy fick föda sina småttingar i trygghet och nu får hon en ny familj som kommer att älska henne. Aldrig mer ska hon bli utelåst eller frånflyttad.


Är det en varg? Är det en fladdermus? Är det en Gremlin?
Nej, det är en Superstar såklart.
 

söndag 9 februari 2014

Arwen bloggar: Nu ska jag berätta om en rymningsbenägen mamma....



.....och varför det är så viktigt att märka sina katter, och här kommer ett femte budord:
 Registrera katten efter tatuering eller chipmärkning! För om man kastrerar och tatuerar sin katt som brukar ingå i priset och inte registrerar katten, vad finns det då för syfte? Det går ju inte att söka efter ägaren till katten. Och då kan det gå otroligt illa! Det är dessutom gratis på SVERAKs idregister för katt och vill man vara säker, och det vill man förmodligen vara så bör man även registrera katten på Svenska Kennelklubben mot en kostnad.

Mina styvbarn, kryddisarna i mitt hem, dvs Sambal, Harissa och Basco hittades med sin mamma i Länna industriområde. Mamma Masala som hon heter, adopterades också bort till sitt för-alltid-hem hem via Stockholms Katthem.
En dag fick matte reda på att Masala hade rymt hemifrån. Det var inte så långt bort från där vi bodde i den stora lägenheten och matte tog kontakt med Masalas ägare. Det var husse som svarade och berättade att han flyttat från platsen där Masala försvann, men att han satt ut efterlysningslappar runt om i området. Så klart fanns hon även efterlyst på Stockholms Katthems efterlysningssida. Matte började spana runt i området efter Masala när hon var ute och motionerade och även så klart när hon jobbade för det var i samma område. Tyvärr är det inget lätt område att söka i och eftersom Masala dessutom är en skyggis blir saker och ting ännu svårare, men matte gav inte upp hoppet. En dag, nästan ett år efter att Masala försvann får hon ett meddelande från husse att hon är hittad! Inne på tunnelbanedepån i Högdalen, faktiskt inte så långt ifrån där hon försvann.
Hon fångades in av en tjej som också jobbar för akutgruppen privat. Vilken lycka! Tack vare att hennes husse registrerat hennes tatuering kunde hennes ägare lokaliseras snarast. En stor tyngd föll från mattes axlar och kan nog garantera att det gjorde det från hennes husse med.

Ett år på rymmen hade inte gjort Masala mer tillitsfull till människor. Hon låg mest och tryckte under sängen till en början. Matte åkte och hälsade på och började hjälpa hennes husse med kloklippning och goda råd. Något Masala älskade var att vara ute på balkongen, nu hade husse satt upp nät för hela så hon kunde vara ute.
Matte och hennes husse blev goda vänner och en dag kom han för att hälsa på oss, mest intresserad var han förstås på kryddisarna som är raka motsatsen till Masala, dvs sociala och nyfikna. Masala är en äldre kattdam med en historia ingen känner till men förmodligen har den inte varit en dans på rosor.
Idag bor Masala inte så långt från oss, hon har fått en katt till i hushållet som heter Taz.
 Han är en ungkatt som behövde ett nytt hem och husse med stort hjärta öppnade sin dörr för honom. Masala och Taz är inte bästa vänner men de accepterar varandra och det går bra. Det bästa i historien är att hon har börjat tina upp nu, även för en sällsynt besökare som matte. Små, små steg åt rätt håll och en husse med stort tålamod och en historia med ett gott slut.

En annan historia som kunde ha slutat riktigt illa är den omärkta katt som blev påkörd på en av våra större trafikleder.
 Transporterades till djursjukhus där man inte hittade något chip eller tatuering. Katten behövde röntgas, (som kostar en massa pengar), för att se om den hade inre skador, men ingen ägare fanns att ta beslut. Vad gör djursjukhusen då, ja, för ett tag ger de smärtlindring och försöker så gott det går få tag på en ägare. Går inte det så kommer katten förmodligen få somna in. Försök gjordes att få tag på ägaren och en efterlysning lades upp på facebook. Det var bråttom att få tag på en eventuell ägare. Nu hade matte egentligen tryggat denna katt om prognosen såg god ut för då hade den fått komma till vårt katthem. Men allt löser sig till det bästa. Efter tusentals delningar över hela landet av privatpersoner och organisationer hittades ägaren. Fantastiskt! 
 Katten var mest mörbultad och inga inre skador som tur var och är numer en innekatt!
Skulle din katt försvinna finns det massor av ställen att efterlysa den på, börja med ditt närmsta katthem, för de som jobbar med katter har alltid ögonen på skaft efter saknade individer. Lägg även upp efterlysningar på olika kattgrupper på facebook om du har ett konto där, det ökar dina chanser mångfalt till att få hem din katt igen. Sociala medier har visat sig vara ett utomordentligt verktyg till sådana nödrop. Här kommer några axplock av sidor som vi här hemma följer och har på inget sätt med Stockholms Katthem att göra. Även om din katt inte är försvunnen, gå gärna in och kika ändå, för kanske är det du som hittar den saknade individen.
 Den största svenska efterlysningssidan för hundar, för det finns ju kanske flera av er som har hund också är Bosses hundhjälp.
Arwen


onsdag 5 februari 2014

Balkonginsamlingen


I september 2014 flyttar Stockholms Katthem till nya lokaler i Nacka och där hoppas vi att vi ska ha råd att bygga balkonger till katterna. Läs mer på sidan till höger som heter Nya Katthemmet Anneberg.
I julas påbörjade vi en insamling som pågår fram till påsk. Vi har redan kommit en bra bit på väg som ni kan se i vår insamlingstermometer nedan.
 
Tack alla generösa kattvänner, nu hoppas vi och katterna att ni hjälper oss att nå vårt insamlingsmål!




Insamlade medel i svenska kronor per 2014-01-31
Provided byFund-Raising-Ideas-Center.com

Om du vill bidra till insamlingen går det bra att skänka en gåva till vårt Pg 900179-3. Man kan även skicka ett sms med texten: katthem balkong till 72970, då skänker man 100:- .

Katterna tackar och ser fram emot frisk luft och fågelkvitter på sina nya balkonger! :-)

www.katthemmet.nu
 

tisdag 4 februari 2014

Arwen bloggar: Möt Cinnamon och Snöa!

Min matte har ett stort hjärta och skulle nog försöka rädda hela världen om hon kunde! Men hon gör vad hon kan och en dag fick hon se ett nödrop på facebook om två kattungar som kom från Varberg (från en kattsamlare som hade ca 30 katter). Kattungarna hade kommit till sitt för-alltid-hem i Stockholm. Tyvärr fick den tilltänkta ägaren direkt ett svårt allergiutbrott av dem. Tjejen som lyckats ordna det hemmet behövde hjälp med att få bort kattungarna därifrån då lägenheten måste saneras. Matte var ledig den dagen och erbjöd sin hjälp med transport, liksom att hon kunde tänka sig att agera jourhem till en av dem då den andra hade ett att komma till. Cinnamon som hon heter, en liten svart sköldpadda på 6 månader klev in i våra liv i början på november 2011. Hon var ju redan van vid många katter omkring sig.
 
 
Cinnamon hade nog inte tänkt sig att vårt hem skulle vara temporärt för hon anpassade sig så bra och vi med henne, att matte och husse bestämde sig för att hon skulle få stanna kvar. Cinna var en orädd liten tjej som fullkomligt struntade i vad vi andra tyckte och tänkte. Först ut, som vanligt, var Basco att välkomna henne hem.
 
 
 
Nu kanske ni tycker att vi i vår familj börjar bli rätt så många också och det är sant men enligt lag som ni kanske vet, får man ha upp till nio stycken katter, för fler än så måste man söka tillstånd för då det anses vara en verksamhet av större omfattning. Så klart handlar det inte om att bara hysa in så många katter som möjligt. Det måste ju finnas utrymmen som är anpassade efter hur många katter som finns där. Alla ska ha tillgång till rena och torra, mjuka liggplatser. Jordbruksverket rekommenderar att det ska finnas minst en kattlåda på två katter, men har hört att två lådor per katt är det ultimata. Vi ska ha en stimulerande miljö, mat och vatten och tillsyn minst två gånger om dagen. Vi ska så klart också kunna uppsöka veterinär vid behov och då behövs det medel till det. Jag tror nog att vi kan bocka check på varje krav dom har och mer därtill, en viktig del är ju att vi alla kommer överens och kan leva på samma yta med varandra. Nog om det, nu spårade jag in på ett annan ämne....

En bra sak hände när Cinna kom, vi fick äntligen en vettig kattsand att göra våra behov i för Cinna bara vägrade gå på våra toaletter och gjorde sina behov någon annanstans. Det kan ju ha många förklaringar varför det blir så, men matte prövade i alla fall en ny kattsand i några av lådorna och den gamla (papperspellets) i de övriga. Experimentet visade snabbt att alla föredrog den nya sanden.  Jag menar inte att vi andra direkt klagade på den förra, för i all välmening, den var ju miljövänlig. Men i lådorna med den nya sanden stod vi i kö för och den andra blev aldrig mer använd. Lite inside information så kan jag säga att alla katter på Stockholms Katthem har favoritsanden i sina lådor. Idag har vi en sand som är väldigt lik favoritsanden, men är billigare och dammar mindre, något matte föredrar.

Vi bodde vid tillfället kvar i den stora lägenheten med de stora fönstren. En dag blev vi informerade om att vi skulle flytta ut på landet och sommaren 2012 kom vi till ett stort, nybyggt hus på mer än 150 kvm. Genast satte matte och husse igång att bygga en stor altan där 15 kvm blev en kattinhängnad så vi kan vara ute hur mycket vi vill. Som grädde på moset så började alla utom jag att gå ut i koppel. De andra verkar tycka det är jättespännande och kul, men jag tycker det är läskigt, jag nöjer mig med att hänga på altanen.

Hösten 2012, nästan på året efter att Cinnamon kom hem dök nästa lilla tjej upp. Får jag presentera Snöa, en tunn liten sak på 6 månader. 
 
 
Hon var en sk sommarkatt från Kristianstad som övergavs av familjen som antingen hittade henne eller bara hade henne över sommaren, historien förtäljer inte vilket. Hon överläts till en gammal släkting som inte orkade med henne och kastade ut henne på gatan. I två dygn stod hon utanför och grät, förstod inte varför ingen släppte in henne igen. Återigen ett nödrop på facebook som matte agerade på. Estelle, som hon då hette, fångades in med hjälp av Kattkommando Syd och sen återstod det hur transportfrågan skulle lösas. Både inom kattbloggvärlden och sociala medier finns det massor med människor som kan tänka sig hjälpa till och det ska man uppmärksamma. I det här fallet hjälpte en gammal vän till Bascobloggen, Agneta till, som är matte till Sambo och Roxy, (Sambo kommer också från Stockholms Katthem men där hette han Simba, 2002). Agneta  befann sig på sydligare breddgrader, närmare bestämt Malmö och hade också sett nödropet. Agneta bytte till djurvagn på tåget och när tåget stannade i Hässleholm tog hon Snöa med sig och så mötte matte upp dem bägge på centralstationen.
 
 
Snöa är en stark tjej. Ingen trampar på henne. Hon visar tydligt vad hon vill samtidigt som hon är ett gosmonster. Så fort hon inte får som hon vill morrar hon fast det gör hon även när hon äter något riktigt gott. Veterinärbesöken brukar inte gå så bra för hon är inte med på noterna där.... Hon är liten till växten men har stor självsäkerhet och ger sig lätt på grabbarna som är dubbelt så stora när det ska busas. När hon kom till oss hade hon en mohikansträng av svart på hjässan. Den har vuxit bort och nu är hon helt vit, överallt. Snöa har en mycket mjuk och trevlig sida som hon mest visar för matte när det är sovdags, då placerar hon sig på mattes mage eller ben och sover där hela natten.

Idag är vi fyra tjejer och fyra killar i en ålder mellan 2 och 7 år som kommer från lite olika platser i Sverige och med olika bakgrund. De flesta av oss har något slags kryddnamn utom jag och Snöa, mitt namn valde matte efter att hon sett alven Arwen i Sagan om Ringen. För hon tycker att jag är en godhjärtad liten alv. Snöa fick sitt namn, ja delvis för att hon är vit men hon kom också på dagen då den första snön dök upp 2012.
 
Vi trivs bra i det stora huset och på den stora tomten. På något sätt verkar det som om traktens utekatter (förnärvarande 4 kastrerade killar, från tre olika grannar) drar sig till vår tomt. Dom heter Solan, Sippa, Frasse och Bosse. De tre förstnämnda hänger här hela dagarna främst på somrarna, Bosse har hittat hit på sistone och är mest nyfiken, vi har inte haft någon direktkontakt med honom ännu. När mina familjemedlemmar är ute i koppel finns det inga hard feelings, alla är vänner och de leker bra med varandra. Då jag inte är ute i koppel så hälsar jag på grabbarna genom nätet i vår inhängnad.

Vill gärna avsluta med en länk till denna härliga filmsnutt om en katt som tecknar ordet mat till sin husse, den är bara för söt...
 
Arwen