tisdag 28 augusti 2012

Alla katter har rätt att leva!

Som alla säkert redan vet tycker vi att alla katter är lika mycket värda och därför månar vi lite extra om de skygga katterna. Många anser att dom bör avlivas vilket vi helt emotsätter oss! Argumentet som framförs är ofta att skygga katter skulle plågas av att "tvingas till ett liv med människor". Vi anser att det är fullt möjligt att anpassa utefödda katter till ett långt och lyckligt liv som älskade familjemedlemmar. 
Här kommer några berättelser om skyggisar som har bott hos oss:

Inge är utefödd i en koloni på Ingarö och var helt ovan vid människor när han kom till Katthemmet.


   (foto: Inges familj)

På vår hemsida har vi en sida som vi kallar "Solkatter" dit man kan skicka berättelser om hur det har gått efter att katten har flyttat hem. Vi lånar lite bilder och citat därifrån.
Om Inge skriver familjen:
 "Här kommer en hälsning från mig, Inge! Jag har nu blivit en riktig gossekisse. Titta vad jag tycker om att mysa med mina människor!!"

Bulta är infångad i Grisslehamn där hon levde i en koloni och matades av en äldre man. Hennes ena öra är aldeles knöligt, kanske av skabb, livet är tufft för katter som föds ute.

                                                        (foto: Bultas familj)
Bulta heter nu Tjorven och har en kattkompis som heter Trixie. Familjen berättar:
"Tjorven har blivit en väldigt kelig och lekfull katt! Hon vill så gärna vara kompis med Trixie och hennes tålamod ger resultat, ibland leker de t o m kull med varandra. Tjorven har absolut inga problem med nya människor, hon kelar med alla!"

Renata är en av 63 katter som Katthemmet tog emot från ett misärhem i vintras. Hon var, när hon kom till oss, en av de skyggare katterna och hon fräste så fort vi närmade oss.

            (foto: Renatas familj)

Renata heter nu Siwan och hon adopterades tillsammans med en annan katt från Katthemmet som heter Snowflake. Efter ganska kort tid kom den här rapporten från husse:
 "Siwan som var en riktigt skygg kisse på Katthemmet tröttnade på att gömma sig under soffan efter 2,5 veckor. Hon kommer nu fram självmant och hälsar och pratar med mig och Snowflake. Och vill bli klappad på." (uppdatering finns i kommentarerna nedan)

 Inkeri kom till Katthemmet med sina fyra ungar från Ingarö där ett 20-tal katter i en koloni hade matats av kringboende. Hon var inte särskilt bekväm med människor när hon kom till oss.

                                (foto: Inkeris familj)

Inkeri heter nu Siri och matte berättar:
"Nu har Siri bott här i fyra månader. Eftersom hon är en skygg katt så har det tagit ganska lång tid innan vi blev kompisar men det känns som att vi börjar närma oss ett "normaltillstånd". Andra människor är dock fortfarande läskiga. Hon är väldigt kelen, redan från början men då endast när hon låg på "säkra" platser. Älskar laserpekaren och fjädervippan, lägger sig pladask ner när jag tar fram den! Sista tiden har hon även börjat "prata" litegrann. Urcharmigt!"

Vi tycker nog inte att de här katterna verkar så där värst plågade av sitt liv med människor... ;-)
 Därför tänker vi fortsätta kämpa för att alla katter, även de skygga, ska få leva och hitta familjer som vill älska dom, även om det förstås kan ta lite tid ibland innan katterna blir helt trygga.

Vill du hjälpa oss att hjälpa skygga katter? Bli medlem! Ju fler medlemmar vi är desto mer kan vi göra vår röst hörd när vi kämpar för alla katters rätt till liv!

7 kommentarer:

  1. Åh blir så glad av att läsa de här berättelserna. Vi lämnade idag in en dån otroligt söt kissebebis hos er så hade blivit född under en pressenning på mina föräldrars tomt. Vi har allergi i familjen till min stora sorg eftersom jag alltid har haft katt och älskar katter. Mina föräldrar har en egen gammal kisse som är lite het i sitt temperament när det gäller andra katter och de kunde därför inte heller ta in den här bedårande kattungen. Vi ringde runt till katthemmet i Västmanland där mina föräldrar bor men bara negativa svar. Han skulle inte gå stt få tam sa de eftersom han var ca 12 veckor utan blev hänvisade till länsstyrelsen. Mailade då hit till Sthlms Katthem och här tog de emot honom med öppna armar. Tack snälla rara ni. Det ni gör för dessa katter kan inte beskrivas med ord. Jag och min familj är så tacksamma. Laban som vi kallar kissen får en chans i livet och ska få det värdigt. Med vänlig hälsning, Therese m familj

    SvaraRadera
  2. Hej.
    Håller med er helt och fullt på Katthemmet att alla katter har rätt att få leva och få en chans till ett bra liv med rätt familj. Siwan (Fd Renata) är keligare och mer pratsam än någonsin. Hon jamar högt och ljuvligt till antingen jag eller Snoweflake ger henne lite uppmärksamhet. Hon har börjat väcker mig på morgonen och vill bli klappad på och kela. Så ger man skygg katterna lite tid, mycket kärlek och har lite tålamod så blommar dom upp och bli otroligt trevliga sällskaps djur. Är otroligt glad att jag men hjälp av er (och Snowflake) fick Siw.
    Reine

    SvaraRadera
  3. Brukar alltid läsa solkatterna. Det blir den positiva feedbacken som gör att det är så kul att vara engagerad som volontär & akuthem åt Stockholms Katthem. Har själv 2 skyggisar från katthemmet Busan fd Strawberri & Nussi fd Zanussi & dom förgyller min tillvaro varje dag med sin kattkompis Mojje.

    SvaraRadera
  4. Suzanne, volontär. Matte till katthemskatterna Chanda, Mille o Knorre29 augusti, 2012 10:02

    Jag blir så upprörd över den okunskap/ovilja som finns på en del håll att hjälpa en katt som är ovan vid människor, eller som bara är van vid att 2-beningar innebär skrik, slag och att man blir kastad saker på. Klart det kan ta sin tid att förstå att det finns olika sorters 2-beningar. Säger som Eva ovan: Det är skyggisarna som gör det så kul att vara engagerad som volontär på Stockholms Katthem. Alla katter är mysiga, men skyggisarna är dessutom en utmaning. När man första gången känner att man får kontakt. Den känslan går inte att beskriva!

    SvaraRadera
  5. Eva, matte till Alice, Wilma, Bosse och Mårrgan29 augusti, 2012 13:15

    Man blir lika glad varje gång man läser om allt jobb som ni och en många andra lägger ner på skyggisar. Jag har själv en skyggis hemma från Södertälje katthem. Det tog ett halvår efter att hon kom dit innan de ens kunde röra henne och idag är hon en riktig gospropp som gör framsteg hela tiden fast jag har haft henne i snart 2.5 år och man blir lika lycklig varje gång. Med tid, tålamod och massor av kärlek kan absolut en skyggis återfå förtroendet för oss människor och leva ett bra och tryggt kattliv.

    SvaraRadera
  6. Margit - volontär30 augusti, 2012 16:42

    Solkatterna är det absolut bästa som finns! Och varje gång det kommer en rapport från en skyggis som blivit, eller är på god väg att bli, en tryggis så kommer glädjetårarna som ett brev på posten! ;-)

    SvaraRadera
  7. Visst går det att få en del skyggisar till tama katter. Har själv haft flera stycken. Tazz&Kram

    SvaraRadera