söndag 9 februari 2014

Arwen bloggar: Nu ska jag berätta om en rymningsbenägen mamma....



.....och varför det är så viktigt att märka sina katter, och här kommer ett femte budord:
 Registrera katten efter tatuering eller chipmärkning! För om man kastrerar och tatuerar sin katt som brukar ingå i priset och inte registrerar katten, vad finns det då för syfte? Det går ju inte att söka efter ägaren till katten. Och då kan det gå otroligt illa! Det är dessutom gratis på SVERAKs idregister för katt och vill man vara säker, och det vill man förmodligen vara så bör man även registrera katten på Svenska Kennelklubben mot en kostnad.

Mina styvbarn, kryddisarna i mitt hem, dvs Sambal, Harissa och Basco hittades med sin mamma i Länna industriområde. Mamma Masala som hon heter, adopterades också bort till sitt för-alltid-hem hem via Stockholms Katthem.
En dag fick matte reda på att Masala hade rymt hemifrån. Det var inte så långt bort från där vi bodde i den stora lägenheten och matte tog kontakt med Masalas ägare. Det var husse som svarade och berättade att han flyttat från platsen där Masala försvann, men att han satt ut efterlysningslappar runt om i området. Så klart fanns hon även efterlyst på Stockholms Katthems efterlysningssida. Matte började spana runt i området efter Masala när hon var ute och motionerade och även så klart när hon jobbade för det var i samma område. Tyvärr är det inget lätt område att söka i och eftersom Masala dessutom är en skyggis blir saker och ting ännu svårare, men matte gav inte upp hoppet. En dag, nästan ett år efter att Masala försvann får hon ett meddelande från husse att hon är hittad! Inne på tunnelbanedepån i Högdalen, faktiskt inte så långt ifrån där hon försvann.
Hon fångades in av en tjej som också jobbar för akutgruppen privat. Vilken lycka! Tack vare att hennes husse registrerat hennes tatuering kunde hennes ägare lokaliseras snarast. En stor tyngd föll från mattes axlar och kan nog garantera att det gjorde det från hennes husse med.

Ett år på rymmen hade inte gjort Masala mer tillitsfull till människor. Hon låg mest och tryckte under sängen till en början. Matte åkte och hälsade på och började hjälpa hennes husse med kloklippning och goda råd. Något Masala älskade var att vara ute på balkongen, nu hade husse satt upp nät för hela så hon kunde vara ute.
Matte och hennes husse blev goda vänner och en dag kom han för att hälsa på oss, mest intresserad var han förstås på kryddisarna som är raka motsatsen till Masala, dvs sociala och nyfikna. Masala är en äldre kattdam med en historia ingen känner till men förmodligen har den inte varit en dans på rosor.
Idag bor Masala inte så långt från oss, hon har fått en katt till i hushållet som heter Taz.
 Han är en ungkatt som behövde ett nytt hem och husse med stort hjärta öppnade sin dörr för honom. Masala och Taz är inte bästa vänner men de accepterar varandra och det går bra. Det bästa i historien är att hon har börjat tina upp nu, även för en sällsynt besökare som matte. Små, små steg åt rätt håll och en husse med stort tålamod och en historia med ett gott slut.

En annan historia som kunde ha slutat riktigt illa är den omärkta katt som blev påkörd på en av våra större trafikleder.
 Transporterades till djursjukhus där man inte hittade något chip eller tatuering. Katten behövde röntgas, (som kostar en massa pengar), för att se om den hade inre skador, men ingen ägare fanns att ta beslut. Vad gör djursjukhusen då, ja, för ett tag ger de smärtlindring och försöker så gott det går få tag på en ägare. Går inte det så kommer katten förmodligen få somna in. Försök gjordes att få tag på ägaren och en efterlysning lades upp på facebook. Det var bråttom att få tag på en eventuell ägare. Nu hade matte egentligen tryggat denna katt om prognosen såg god ut för då hade den fått komma till vårt katthem. Men allt löser sig till det bästa. Efter tusentals delningar över hela landet av privatpersoner och organisationer hittades ägaren. Fantastiskt! 
 Katten var mest mörbultad och inga inre skador som tur var och är numer en innekatt!
Skulle din katt försvinna finns det massor av ställen att efterlysa den på, börja med ditt närmsta katthem, för de som jobbar med katter har alltid ögonen på skaft efter saknade individer. Lägg även upp efterlysningar på olika kattgrupper på facebook om du har ett konto där, det ökar dina chanser mångfalt till att få hem din katt igen. Sociala medier har visat sig vara ett utomordentligt verktyg till sådana nödrop. Här kommer några axplock av sidor som vi här hemma följer och har på inget sätt med Stockholms Katthem att göra. Även om din katt inte är försvunnen, gå gärna in och kika ändå, för kanske är det du som hittar den saknade individen.
 Den största svenska efterlysningssidan för hundar, för det finns ju kanske flera av er som har hund också är Bosses hundhjälp.
Arwen


3 kommentarer:

  1. Ett jätteviktigt budskap, de flesta kanske tror att katten är registrerad automatiskt för att den är ID-märkt.

    SvaraRadera
  2. Det var jag och maken som körde hem Masala till sitt nya hem i feb 2010 och jag blev SÅ ledsen när jag hörde att hon hade smitit. Lika glad blev jag nu när jag läste att hon är hittad!!! :-) Fantastiskt!

    SvaraRadera
  3. Suzanne, volontär11 februari, 2014 16:19

    Glöm inte det gamla hederliga lappandet i ditt närområde. Minst en lapp i varje ände av kvarteret på gatans båda sidor och minst 10 kvarter i varje riktning om du bor i ett tättbebyggt område. Ut och prata med hundägare sena kvällar och skolbarn på dagtid. Båda kategorierna brukar ha ögonen öppna och kan ge tips om katten.

    SvaraRadera