Som alla säkert redan vet tycker vi att alla katter är lika mycket värda och därför månar vi lite extra om de skygga katterna. Många anser att dom bör avlivas vilket vi helt emotsätter oss! Argumentet som framförs är ofta att skygga katter skulle plågas av att "tvingas till ett liv med människor". Vi anser att det är fullt möjligt att anpassa utefödda katter till ett långt och lyckligt liv som älskade familjemedlemmar.
Här kommer några berättelser om skyggisar som har bott hos oss:
Inge är utefödd i en koloni på Ingarö och var helt ovan vid människor när han kom till Katthemmet.

(foto: Inges familj)
På vår hemsida har vi en sida som vi kallar "Solkatter" dit man kan skicka berättelser om hur det har gått efter att katten har flyttat hem. Vi lånar lite bilder och citat därifrån.
Om Inge skriver familjen:
"Här kommer en hälsning från mig, Inge! Jag har nu blivit en riktig gossekisse. Titta vad jag tycker om att mysa med mina människor!!"
Bulta är infångad i Grisslehamn där hon levde i en koloni och matades av en äldre man. Hennes ena öra är aldeles knöligt, kanske av skabb, livet är tufft för katter som föds ute.
(foto: Bultas familj)
Bulta heter nu Tjorven och har en kattkompis som heter Trixie. Familjen berättar:
"Tjorven har blivit en väldigt kelig och lekfull katt! Hon vill så gärna vara kompis med Trixie och hennes tålamod ger resultat, ibland leker de t o m kull med varandra. Tjorven har absolut inga problem med nya människor, hon kelar med alla!"
.jpg)

(foto: Renatas familj)
Renata heter nu Siwan och hon adopterades tillsammans med en annan katt från Katthemmet som heter Snowflake. Efter ganska kort tid kom den här rapporten från husse:
"Siwan som var en riktigt skygg kisse på Katthemmet tröttnade på att gömma sig under soffan efter 2,5 veckor. Hon kommer nu fram självmant och hälsar och pratar med mig och Snowflake. Och vill bli klappad på." (uppdatering finns i kommentarerna nedan)
Inkeri kom till Katthemmet med sina fyra ungar från Ingarö där ett 20-tal katter i en koloni hade matats av kringboende. Hon var inte särskilt bekväm med människor när hon kom till oss.
(foto: Inkeris familj)
Inkeri heter nu Siri och matte berättar:
"Nu har Siri bott här i fyra månader. Eftersom hon är en skygg katt så har det tagit ganska lång tid innan vi blev kompisar men det känns som att vi börjar närma oss ett "normaltillstånd". Andra människor är dock fortfarande läskiga. Hon är väldigt kelen, redan från början men då endast när hon låg på "säkra" platser. Älskar laserpekaren och fjädervippan, lägger sig pladask ner när jag tar fram den! Sista tiden har hon även börjat "prata" litegrann. Urcharmigt!"
Vi tycker nog inte att de här katterna verkar så där värst plågade av sitt liv med människor... ;-)
Därför tänker vi fortsätta kämpa för att alla katter, även de skygga, ska få leva och hitta familjer som vill älska dom, även om det förstås kan ta lite tid ibland innan katterna blir helt trygga.
Vill du hjälpa oss att hjälpa skygga katter? Bli medlem! Ju fler medlemmar vi är desto mer kan vi göra vår röst hörd när vi kämpar för alla katters rätt till liv!