fortsättning på Arwen bloggar

nu har jag haft lite tid till eftertanke på hur de senaste åren sett ut och vad som hänt i mitt liv sedan katthemmet, där jag förresten bodde på röd avdelning, dvs buren inne i köket, om det är någon som undrar.

 

Lite historia.

 

Leo, som redan fanns i mitt-för-alltid-hem hade redan bott med matte länge tillsammans med sin bror Tiger. Tiger gick bort året innan jag kom och Leo började tackla av han också. Det blev dags för honom att fara till katthimlen. De blev ju i alla fall 17/18 år och matte hade haft bröderna sen hon själv var 18 år och funnits med i alla med och motgångar under åren. Det var en stor sorg att missta sina bästa vänner som hon haft så länge. Lika stor sorg som det var att missta flickorna Spöket och Tequila några år tidigare pga sjukdom.

 

(Tiger och Leo 12 veckor)

 

(Spöket, Leo, Tequila och Tiger från vänster)

 

Tiger och Leo köpte matte från en familj i Bromma, Spöket från en familj i Kallhäll och Tequila tog matte hand om efter att ha sprungit ute i Botkyrka under en längre tid. Så någonstans där började nog mattes resa för katthemsverksamhet utan att hon visste om det.

(liten och stor)

 

 

(Chili nyanländ)

 

 

Dåtid

 

Så nu var det jag och Chili kvar. Bägge från början oönskade och utsatta individer.  

Precis sådana som kommer in till katthemmen runt om i landet, en del i värre skick än andra. 

 

 

 

Efter att jag adopterats från katthemmet var matte ofta inne på deras hemsida för att läsa om katter, solskenshistorier mm och en dag så såg hon en liten krabat där som bodde i ett akuthem tillsammans med sina två syskon. Hon kunde inte slita blicken från honom.

 

(akutmattes foto)

 

 Ja, så klart tittade hon på alla hans syskon och de var så fina. Efter lite övertalning så åkte i alla fall matte och husse till akuthemmet för att träffa syskonskaran och nu börjar historien om Basco, Harissa och Sambal. Sambal var redan bokad och Tabasco (som han egentligen heter) och Harissa skulle säljas tillsammans, det var dealen. Sagt och gjort, de bokades och snart väntade några återbesök i akuthemmet. Vid det sista besöket framgick det att Sambals bokare inte hade hört av sig eller ens varit där så nu stod han utan någon. Matte och husse hade fäst sig vid honom och ville inte lämna kvar honom. Katthemmet gick med på att alla tre skulle få komma hem till oss. Nu visste matte och husse att vi skulle flytta till en jättestor lägenhet så utrymme skulle finnas för oss alla.

(akutmattes bilder)

Jag, som är en mycket omtänksam och kärleksfull katt visade mig ha otroliga modersinstinkter till dom små krabaterna. Gick helt och fullt in i rollen som extramamma. Jag blev ju, precis som alla blir, kastrerad på katthemmet och har aldrig haft några egna ungar, trots det tog jag mig an denna syskonskara.

 

(Harissa, Tabasco, Sambal)

 

Chili fick agera extrafarsa då och då.

 

Det snuttades och tvättades, var nog aldrig torr om magen under den här perioden. Som de flesta kanske känner till så pruttar kattungar ganska mycket tills magen har kommit igång som den ska, sanna mina ord vad det stank ibland, men med en moders kärlek reflekterar man inte över såna bagateller.

 

De växte så det knakade och vips en dag var det dags att flytta till den nya lägenheten. En stor balkong som så klart var nätad som det är lag på. Vi flyttade högst upp i huset till en lägenhet med stora öppna ytor men också mindre rum, så det var inga problem att kunna få vara ostörd om man ville och hela lägenheten bestod av fönster kändes det som, jättestora fönster med massor av utsikt.

 

Bara för att informera så är vi faktiskt åtta stycken katter i hushållet idag, än så länge har vi bara kommit till siffran fem, men jag slutar här och fortsätter min berättelse en annan dag.

 

Må gott/Arwen