Arwen bloggar: Det har tagit lite tid!

För man måste ju både ha tid och vara inspirerad när man skriver. Sen behövde jag hjälp med att leta i arkiven efter bilder från några år tillbaka, för bilder tycker jag ger en trevlig upplevelse i en blogg!

Får jag presentera nr 6 i familjen ( i tidsordning), han heter Soya.

 

 

  

Han hade ett hem, eller hem skulle jag nog inte kalla det för, snarare en förvaringsplats, för den som "ägde" honom hade inte tömt hans låda på flera veckor, den var så överöst med avföring så det vällde ut på sidorna, han var tvungen att göra sina behov på alla andra platser i bostaden. Ni kan tänka er hur det luktade. Denne ägare hade inte heller orkat ge honom ett namn. Kan nog säga att det brast i alla avseenden gällande hållningen av honom. Han rusade i alla fall fram till matte, hoppade upp i hennes famn och skrek, som om han ville att hon skulle ta honom därifrån, sagt och gjort, det gjorde hon också, för ägaren skulle ändå ha "dumpat" honom på ett katthem som denne uttryckte det. Matte såg till att han kom till ett katthem och under hela färden dit höll hon honom i famnen och han tryckte sitt huvud in vid hennes armbåge och ville inte lämna. Någon transportbur behövdes inte för han tänkte inte springa sin väg. Matte kunde inte sluta tänka på honom och efter några dagar kunde hon inte hålla sig därifrån och åkte för att hälsa på honom. Då hade kattsnuva brutit ut på det katthemmet och ett snabbt beslut togs på att han skulle få följa med hem, han hade ännu inte påvisat några symtom på kattsnuvan men han hade fått sig en smäll över ena ögat av en av de andra inneboendena på katthemmet så han ville inte öppna det.

 

Okastrerad som han var, blev han lite väl lycklig av att träffa mig och Harissa i vårt hem, så ett snabbt besök till veterinären blev det och så var den saken ordnad, en salva fick han till sitt onda öga också. Tyvärr så insjuknade han samma kväll i kattsnuvan (han var ju även ovaccinerad) och blev riktigt, riktigt dålig,. Han hade svårt att andas och nös, snoret flög runt i hela rummet och äta var inget han var så sugen på. Matte tillbringade så mycket tid med honom som det bara gick och hon sov på golvet bredvid honom i flera nätter, men tillslut fick han åka till veterinären och blev inlagd ett par dagar. Oron var stor om han skulle fixa det här med tanke på att många katter, framför allt de med dåligt immunförsvar och små kattungar inte överlever kattsnuvan.

Så därför vill jag slå ett slag, men skriver säkert till redan frälsta. Det finns tre budord inom katthemsvärlden. KASTRERA, VACCINERA OCH ID-MÄRK. Det räddar liv på flera plan. Fast, jag har ett fjärde budord också och det är FÖRSÄKRA! På mitt katthem är alla katterna försäkrade och den försäkringen får man fortsätta på, om man väljer det, när man köper katt hos oss.
Klart att övriga av oss blev smittade i varierande grad av Soyas kattsnuva trots att han var i "karantän", men just för att vi alla var vaccinerade mot kattsnuva så blev det utbrottet lindrigt.

Den som tog emot Soya med öppna tassar var Basco, han visade direkt att Soya var välkommen i vår familj. Basco är inte som vilken katt som helst, han fullkomligt älskar andra katter och människor, gärna hundar med. Så i mina ögon är han ett original.
För oss andra tog det några dagar, precis som det troligaste scenariot är när en ny familjemedlem kommer hem.

Pga förmodad bristande aktivitet när han var liten och bristen på leksaker i hans förra hem har Soya svårt att aktivera sig. Han har troligen också varit väldigt mycket ensam då ingen brydde sig om honom. Det tog lång tid innan han förstod alla våra lekar vi har med bollar och fjädervippor. Idag är det bättre och då han är en stor och stark kille brukar han drilla med en tennisboll, (den orkar jag inte ens flytta på).

Soya är en snygging och världens bamsebjörn, det bästa han vet är att gosa och jag kan väl avslöja att vi har en liten fling på gång!

 

Det här är hans favoritpose!

Det finns ju hur mycket som helst att skriva och själv så får jag en massa flashbacks av minnen, både bra och dåliga. Det blir ibland svårt att sätta stopp, men för nu så stoppar jag berättelsen om Soya. I nästa inlägg kommer jag presentera de två övriga (och sista), damerna som finns i mitt hushåll.

Jag hoppas att jag inte tråkar ut er med mina familjemedlemmar, men jag känner att det är av vikt att berätta vilka vi är och var vi kommer från, för vi är just sådana katter som hamnar på ett katthem och att dela med mig av min kunskap och erfarenhet kanske kan hjälpa någon annan i sin tur.

Ps är ni intresserad av att läsa om Basco så har ni hans länk här. Ds.

www.katthemmet.nu