I mitten av april 2012 märker en man i södra Stockholm att hans katt beter sig konstigt. Tack vare det blir han uppmärksam på en plastpåse i ett buskage. Det visar sig att i plastpåsen finns tre pyttesmå kattungar, dryga veckan gamla. Vilket öde småttingarna hade gått till mötes om dom inte hade blivit räddade vill man inte tänka på.
Som tur var kom de tre syskonen in till Katthemmet, som kunde placera dom i ett akuthem där en akutmatte ställde upp som reservmamma. I akuthemmet finns även fyra vuxna katter som är vana att uppfostra kattungar. Så om ungarna bara får ha hälsan och överlever den första känsliga tiden kommer dom att klara sig bra, trots den tuffa starten i livet.
På den här sidan kommer vi löpande att visa bilder och berätta om kattungarnas utveckling .
Del 5
(del 1-4 hittar du längre ner)
Kattungarna är nu redo att lämna hemmet och dom blev bokade inom en timma efter det att dom kom upp på hemsidan! Bäst av allt - dom blev bokade tillsammans. Idag åker dom till sitt nya hem och vi vinkar adjö till sötnosarna som vi nu hoppas kan se fram emot ett långt och lyckligt liv tillsammans i sitt nya hem.
Hej då fina Cascabel!
Lycka till lille Cajun!
Därmed avslutar vi berättelsen som började så hemskt men som slutade väldigt lyckligt!
Del 4
(Del 1-3 hittar du längre ner)
Nu är kattungarna nio veckor gamla och stor frid råder i syskonskaran......
...... dom sitter sitter mest och luktar på blommorna.... som tjuren Ferdinand ungefär.
Eller hur Rocoto?
Hrmm... jo självklart, men du vad är det här?
Jag ska bara kolla en grej.....
Njaej... lite väl hårdtuggad om jag får säga vad jag tycker.
Eller kanske den här?
Eller varför inte alla tre på en gång... Cajun, hur gick det?
Bra... men det var inte mitt fel! Det var Rocoto som...
Det var det ju inte alls det, det var ditt fel....
Men Cascabel, håller dom alltid på så där?
Du vet mina småbröder kan vara rätt jobbiga ibland men jag busar förstås aldrig...
Och egentligen gillar killarna varandra jättemycket också, vi trivs verkligen tillsammans alla tre.
Nu är det dags för tupplur!
Del 3
(Del 1 och 2 hittar du längre ner)
Då var det dags att hälsa på hos trion igen och höra hur dom har det. Vid ca 7 veckors ålder gissar vi att det står lek och bus på schemat.
Lek och bus? Det verkar väldigt barnsligt säger Cascabel som har blivt en stor dam nu.
Nej verkligen inte instämmer Rocoto, vi har viktigare saker att lära oss.
Som att dansa folkdans till exempel!
Det blir mycket fysträning också, armlyft till exempel.
Fast Cajun tränar mer på att gå på två ben. Men det tycker faktiskt vi andra är lite överkurs.
Däremot försöker vi hjälpa akutmatte med allt möjligt, hon har ju hjälpt oss så mycket. Cajun sköter blommorna.
Ja som ni hör har vi fullt upp, men får man en stund över kan det förstås vara skönt att vila en stund i solen.
Ja eller gosa en stund med matte lägger Cajun till.
Hej då, vi ses snart igen!
(Del 1 hittar du längre ner)
Tänk vad mycket det kan hända på bara några veckor!
Våra tre små hjältar är nu ute och upptäcker världen.
Cajun, Cascabel och Rocoto har nu öppnat ögonen, fått söta små öron och lite styr på balansen.
Cascabel är som sagt redan en målmedveten ung dam. Ur vägen... här kommer jag!
Svansen hjälper till att hålla balansen!
Allt är nytt och spännande! Vad händer här?
Ett bra sätt att se mer av världen är annars att åka lite hiss.
Snäääälla matte!
Men ojojoj Cascabel, hur ska någon någonsin kunna motstå den blicken?
Vi får ta en matpaus och komma tillbaka en annan gång. Då gissar vi att det är full fart med massor av lek och bus på schemat!Del 1
Dags att presentera småttingarna!
(nåja, allting är ju relativt).
Och rejäla röstresurser har hon redan.
Har han inte redan ett alldeles perfekt litet kattansikte?
Innan ögon och öron fungerar som hjälpmedel har man bara nosen att lita till.
Åt vilket håll luktar det mest som matte?
Alla tre syskonen är döpta efter karibiska kryddor.
Det tog en stund innan Rocoto förstod sig på att bli matad men nu äter alla tre med god aptit.
Nu lämnar vi syskonen för den här gången, dom har fullt upp med att äta och sova, och äta...
Hej då säger säger Cascabel, vi ses snart igen!
Eller rättare sagt nästa gång ser vi er, för då har vi öppnat ögonen! :-)