Min matte har ett stort hjärta och skulle nog försöka rädda hela världen om hon kunde! Men hon gör vad hon kan och en dag fick hon se ett nödrop på facebook om två kattungar som kom från Varberg (från en kattsamlare som hade ca 30 katter). Kattungarna hade kommit till sitt för-alltid-hem i Stockholm. Tyvärr fick den tilltänkta ägaren direkt ett svårt allergiutbrott av dem. Tjejen som lyckats ordna det hemmet behövde hjälp med att få bort kattungarna därifrån då lägenheten måste saneras. Matte var ledig den dagen och erbjöd sin hjälp med transport, liksom att hon kunde tänka sig att agera jourhem till en av dem då den andra hade ett att komma till. Cinnamon som hon heter, en liten svart sköldpadda på 6 månader klev in i våra liv i början på november 2011. Hon var ju redan van vid många katter omkring sig.
Cinnamon hade nog inte tänkt sig att vårt hem skulle vara temporärt för hon anpassade sig så bra och vi med henne, att matte och husse bestämde sig för att hon skulle få stanna kvar. Cinna var en orädd liten tjej som fullkomligt struntade i vad vi andra tyckte och tänkte. Först ut, som vanligt, var Basco att välkomna henne hem.
Nu kanske ni tycker att vi i vår familj börjar bli rätt så många också och det är sant men enligt lag som ni kanske vet, får man ha upp till nio stycken katter, för fler än så måste man söka tillstånd för då det anses vara en verksamhet av större omfattning. Så klart handlar det inte om att bara hysa in så många katter som möjligt. Det måste ju finnas utrymmen som är anpassade efter hur många katter som finns där. Alla ska ha tillgång till rena och torra, mjuka liggplatser. Jordbruksverket rekommenderar att det ska finnas minst en kattlåda på två katter, men har hört att två lådor per katt är det ultimata. Vi ska ha en stimulerande miljö, mat och vatten och tillsyn minst två gånger om dagen. Vi ska så klart också kunna uppsöka veterinär vid behov och då behövs det medel till det. Jag tror nog att vi kan bocka check på varje krav dom har och mer därtill, en viktig del är ju att vi alla kommer överens och kan leva på samma yta med varandra. Nog om det, nu spårade jag in på ett annan ämne....
En bra sak hände när Cinna kom, vi fick äntligen en vettig kattsand att göra våra behov i för Cinna bara vägrade gå på våra toaletter och gjorde sina behov någon annanstans. Det kan ju ha många förklaringar varför det blir så, men matte prövade i alla fall en ny kattsand i några av lådorna och den gamla (papperspellets) i de övriga. Experimentet visade snabbt att alla föredrog den nya sanden. Jag menar inte att vi andra direkt klagade på den förra, för i all välmening, den var ju miljövänlig. Men i lådorna med den nya sanden stod vi i kö för och den andra blev aldrig mer använd. Lite inside information så kan jag säga att alla katter på Stockholms Katthem har favoritsanden i sina lådor. Idag har vi en sand som är väldigt lik favoritsanden, men är billigare och dammar mindre, något matte föredrar.
Vi bodde vid tillfället kvar i den stora lägenheten med de stora fönstren. En dag blev vi informerade om att vi skulle flytta ut på landet och sommaren 2012 kom vi till ett stort, nybyggt hus på mer än 150 kvm. Genast satte matte och husse igång att bygga en stor altan där 15 kvm blev en kattinhängnad så vi kan vara ute hur mycket vi vill. Som grädde på moset så började alla utom jag att gå ut i koppel. De andra verkar tycka det är jättespännande och kul, men jag tycker det är läskigt, jag nöjer mig med att hänga på altanen.
Hösten 2012, nästan på året efter att Cinnamon kom hem dök nästa lilla tjej upp. Får jag presentera Snöa, en tunn liten sak på 6 månader.
Hon var en sk sommarkatt från Kristianstad som övergavs av familjen som antingen hittade henne eller bara hade henne över sommaren, historien förtäljer inte vilket. Hon överläts till en gammal släkting som inte orkade med henne och kastade ut henne på gatan. I två dygn stod hon utanför och grät, förstod inte varför ingen släppte in henne igen. Återigen ett nödrop på facebook som matte agerade på. Estelle, som hon då hette, fångades in med hjälp av Kattkommando Syd och sen återstod det hur transportfrågan skulle lösas. Både inom kattbloggvärlden och sociala medier finns det massor med människor som kan tänka sig hjälpa till och det ska man uppmärksamma. I det här fallet hjälpte en gammal vän till Bascobloggen, Agneta till, som är matte till Sambo och Roxy, (Sambo kommer också från Stockholms Katthem men där hette han Simba, 2002). Agneta befann sig på sydligare breddgrader, närmare bestämt Malmö och hade också sett nödropet. Agneta bytte till djurvagn på tåget och när tåget stannade i Hässleholm tog hon Snöa med sig och så mötte matte upp dem bägge på centralstationen.
Snöa är en stark tjej. Ingen trampar på henne. Hon visar tydligt vad hon vill samtidigt som hon är ett gosmonster. Så fort hon inte får som hon vill morrar hon fast det gör hon även när hon äter något riktigt gott. Veterinärbesöken brukar inte gå så bra för hon är inte med på noterna där.... Hon är liten till växten men har stor självsäkerhet och ger sig lätt på grabbarna som är dubbelt så stora när det ska busas. När hon kom till oss hade hon en mohikansträng av svart på hjässan. Den har vuxit bort och nu är hon helt vit, överallt. Snöa har en mycket mjuk och trevlig sida som hon mest visar för matte när det är sovdags, då placerar hon sig på mattes mage eller ben och sover där hela natten.
Idag är vi fyra tjejer och fyra killar i en ålder mellan 2 och 7 år som kommer från lite olika platser i Sverige och med olika bakgrund. De flesta av oss har något slags kryddnamn utom jag och Snöa, mitt namn valde matte efter att hon sett alven Arwen i Sagan om Ringen. För hon tycker att jag är en godhjärtad liten alv. Snöa fick sitt namn, ja delvis för att hon är vit men hon kom också på dagen då den första snön dök upp 2012.
Vi trivs bra i det stora huset och på den stora tomten. På något sätt verkar det som om traktens utekatter (förnärvarande 4 kastrerade killar, från tre olika grannar) drar sig till vår tomt. Dom heter Solan, Sippa, Frasse och Bosse. De tre förstnämnda hänger här hela dagarna främst på somrarna, Bosse har hittat hit på sistone och är mest nyfiken, vi har inte haft någon direktkontakt med honom ännu. När mina familjemedlemmar är ute i koppel finns det inga hard feelings, alla är vänner och de leker bra med varandra. Då jag inte är ute i koppel så hälsar jag på grabbarna genom nätet i vår inhängnad.
Vill gärna avsluta med en länk till denna härliga filmsnutt om en katt som tecknar ordet mat till sin husse, den är bara för söt...
Arwen
Vad roligt det är att höra om dig och dina kompisar!
SvaraRaderaNi har verkligen hittat ett toppenhem! Kul att grannkillarna kommer och hälsar på så ofta. :)
*nosbuffar*